Om Kolonistan och hennes lott i livet

En koloni kan överleva utan odlare men aldrig blomstra. För några somrar sedan blev jag med kolonilott. Den har gått i arv. Nisse byggde det gröna skjulet av rivningsvirke och växthuset av gamla fönster. Han sparade på det mesta, det tog ett tag att rensa bort gamla brädbitar, grönt segeltyg, målarburkar och järnskrot. Jag är inte klar än, förresten.
Det har också tagit tid att återupptäcka blommor som förtvinade i det allt högre gräset och hitta spåren av gamla trädgårdsland. Jag restaurerar. Bevarar, men sätter också en egen prägel på lotten.
Min favorit bland alla växter på kolonin är de röda vinbären.  De är så tåliga. De bara ger och ger utan att kräva något tillbaka. Den som har röda vinbär är rik. C-vitaminrik.

/Kolonistan

In English: An allotment can survive without a gardener but never flourish. A few summers ago I got my small garden on the hill of roses. I have inherited the allotment and all its inhabitants. Nisse put up the small toolshed and built the greenhouse from old windows. He saved most things I discover over time, it has taken a while to clear out all kinds of garbage, sailing cloth, paint cans och metal sticks. I am not finished yet, anyway. 

It has also taken time to rediscover the flowers that withered in the growing grass and find traces of the old garden. I restore, but also puts my own mark on the place.

My favorite of all plants is the red currants. They’re so tough. They only give and give without demanding anything in return. Anyone who has red currants are rich. Rich in C-vitamin.

/Kolonistan