Min vita ros. Min New Dawn ser ut att ha klarat köldvintern bra och klänger år två mot nya höjder. Fem meter kan hennes förföriska slingor bli, 17 maj 2011.
Häromdagen kom korrespondenterna med sin senaste rapport. Den är glädjande läsning: Nu börjar det hända saker på kolonin. När Kolonistan inspekterar översänt material visar det sig dock att det inte alls börjar hända saker – det har redan hänt massor!
Vi odlar är olika. En del mäter framgången i höjden över havet och andra i varje ögonblick av grönskande förändring. Kan väl erkänna att jag i något fall också mätt framgången i förmågan att inte helt torka bort och förtvina efter värmeslag och gnagarangepp.
Kolonistan ser fram emot att i helgen dokumentera varje liten millimeter som det växer från fredag eftermiddag till söndag kväll. I dag är det nämligen ingen vanliga dag, för det är kolonidag!
Trots den långvariga utflykten till storstaden släpper jag inte mina skötebarn i tankarna. Mest oroar jag mig för min älskade fläder. Den som är nummer två i ordningen. Korrespondenternas rapporter skickar inga positiva signaler. Kan det vara gnagare som dinerat på den hela vintern?
Till sist: Om ett par timmar är det dags att lyfta på det vita fibertäcket. Här är en första tjuvkik från tidigare i veckan!
/Kolonistan PS: På söndag är det vårstädning på kolonin. Bättre sent än aldrig, brukar det heta. Tänkte att jag skulle dit och ta några handtag. Kul att träffa de andra kolonisterna – och byta några ord om den kyliga våren här vid Vätterns rand.
Under det vita täcket. Här har det kommit upp massor av dill – och vad resten är minns jag inte. Får kika närmare och rapportera. 17 maj 2011
Kolonistan - Gröna fingrar och blått nagellack 