Kolonistan djupdyker i det gröna

Kolonistan djupdyker i det gröna

Ibland är den enda trösten att borra ner näsan i det gröna – trots att man har pollenallergi och tårar således maskeras av rinnande ögon och snörvlande snok. Ibland är enda verktyget mot ilskan en rasande sprutande trimmer genom färskt skvättande gräs. Ibland är enda hjälpen att helt lägga sig på rygg och leta molnen på en falsk blå himmel.

Min näsa rinner, mina gröna fingrar gräver efter ogräs och naglarna har sorgekanter som blir svåra att tvätta bort.

I dag är jag gräset du trampar på och som aldrig är en tillräckligt tät matta men tar alldeles för mycket plats på fel ställe. I dag är jag kirskålen som vill kväva allt annat och aldrig passar in. I dag är jag ogräset som likt en maskrosunge kämpat sig upp, nyttig men ingen bryr sig ändå.

Min rot är uppryckt ur sin kända jord. Jag är rotlös utan min strävan mot toppen.

I dag borrar jag ner näsan i det gröna och skiter i allt. I dag finns ingen morgondag. I dag finns bara en gräsmatta som är vacker på avstånd men när du kommer nära står Sankte Pers nycklar och någons byxor på en bädd av mossa med uppstickande grässtrån emellan.

/Kolonistan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: