Jakten på de underjordiska grönsakstjuvarna

Wanted. Här är lappen som sitter på kolonin där någon har släppt ut en stor familj tamråttor och ingen utom kolonisterna bryr sig om att leta. Fast det är nog inte dessa som är de värsta kålsuparna... 17 juli 2011

Wanted. Här är lappen som sitter på kolonin där någon har släppt ut en stor familj tamråttor och ingen utom kolonisterna bryr sig om att leta. Fast det är nog inte dessa som är de värsta kålsuparna... 17 juli 2011

Då har den nått sitt slut. Jakten på den underjordiska grönsakstjuven. Trodde jag. När jag och min mor satt och språkade i växthuset och lyssnade på regnet som föll mot plasttaket såg vi den. Kvickfotad, liten och svart. Nästan som en sådan där paddelborste som aldrig blivit rensad! Jag skrek. Min mor skrek. ”Där är den! Fånga den!!!”

I vad? var den stora frågan. Sprang ut ur växthuset och fick tag på den stora ogräshinken och rusade tillbaka till växthuset. Min mor viftade där inne. Jag vispade där ute – med hinken. Inte hjälpte det. Plötsligt fick jag en så stor lust att skratta. Och samtidigt tyckte jag synd om den lilla kanaljen.

Skadedjur. Så här ser det ut i mitt ståtliga bondbönsland när kanaljerna har smort kråsen i underjordens gourmetrestaurang.. 1 17 juli 2011

Skadedjur. Så här ser det ut i mitt ståtliga bondbönsland när kanaljerna har smort kråsen i underjordens gourmetrestaurang.. 1 17 juli 2011

Jag visste ju att det här var den som åt upp mina grönsaker. Hela löklandet i våras. Bondbönorna en efter en. Rakt ner i hålet. Kvar blev det översta av blasten. Sylvassa tänder som knaprade i sig. Skördade vad jag hade sått. Mina kolonigrannar kom springande.

Först hade de trott att vi hade det extra roligt under vår avkoppling i växthuset – medan de arbetade hårt med att plocka de stora och saftiga trädgårdshallonen i regnet. Sen förstod också de. Det var dags att gå på gnagarjakt. Jag rusade runt med hinken. De rusade efter. I växthuset satt mor och dirigerade trafiken som gick om än det ena om än det andra hörnet på växthuset.

I ett utfall av panisk rädsla får man anta kastade sig den lilla ludna rakt ut på gången mellan kolonilotterna och in i deras hallonbuskar. Där gick jakten vidare: Fram och tillbaka mellan raderna. Där är den! Där! Där! Där! Magnus beväpnade sig med en spade. Han både träffade och missade.

Min empati för den lilla slynglen, den håriga grönsakstjuven alltså, visste inga gränser när jag såg den skrika med sin lilla mun. Jag stängde av, hörde inte pipen, och vi gjorde slut på grönsakstjuven med ett vast spjut. Äckligt! Hemskt! Nödvändigt!!!

Hur gick det sen. Död och begraven. Inte i grönsakslandet. Dagen efter fanns det nya hål. Nya växter som var uppkäkade och nerdragna i hålet. Morötter som jag tyckte var väldigt kraftiga och stora trots att de var korta hade i själva verket just pallats av ännu en liten kanalj. Jakten på de underjordiska grönsakstjuvarna går vidare.

Dessutom: För att göra livet för kolonisterna ännu lite mer spännande har någon släppt ut en familj tamråttor. Vi pratar inte åkersorkformat och inte heller i storleksordningen mullvad eller sork (som nog är de som står bakom grönsakstjuvarna). Här talar vi megastora. Enligt dem som har sett dem. Har ni?

Ett rackarns hål. Här är ingången till svartklubben där det kalasas både på illegala morötter och bondbönor. 17 juli 2011

Ett rackarns hål. Här är ingången till svartklubben där det kalasas både på illegala morötter och bondbönor. 17 juli 2011

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: