Redan den 26 mars nådde temperaturen, som ni ser här på bilden, upp till 22 grader i solen. Det var förra gången jag var hemma, nu var det inte riktigt lika varm men härliga två och soliga dagar. 16-17 april.

Redan den 26 mars nådde temperaturen, som ni ser här på bilden, upp till 22 grader i solen. Det var förra gången jag var hemma, nu var det inte riktigt lika varm men härliga två och soliga dagar. 16-17 april.

Fasan har jag grävt ner. Härligheten har jag grävt upp. Lugnet tar jag med mig hem. Två arbetsamma dagar på kolonin ligger bakom mig.

Jag lämnar fasan och härligheten bakom mig. Den ena grävde jag ner i trädgårdslandet. Den andra grävde jag upp. Det är underbart att känna lugnet efter att ha arbetat i trädgården två dagar. Frisk luft och hårt arbete. Knappt någon rast, men massor av ro. Fantastiskt att få vara Kolonistan igen.

Kolonistan är både en sinnesstämningen och en persona. En lugn person som är tillfreds med livet och massor av oavslutade projekt som ändå inte ger någon prestationsångest. En vacker kvinna med skinn på nästan fläckat av jord och lite sol. Raspiga händer och jord under naglarna. Ibland i blommiga stövlar – borde inhandla nya, ibland i Nisses blåställ.

Jag har haft två underbara dagar på kolonin. Det mesta är förberett. Landen är rensade, gödslade och sådda. Vi har arbetat, Mr Promiseland och sällskap, sida vid sida insvepta i röken från elden där skräpet bränns upp. Påsken är sen i år men vi ställde till med riktig påskeld redan nu. Vi brassade på så mycket vi vågade – brandstationen ligger ju egentligen farligt nära – med tanke på att det rådde eldningsförbud och är tätbebyggt område. För att vara på den säkra sidan eldade vi i tunnan som stod i det stora jordiga trädgårdslandet.

Jag har satt gul lök (inte inköpt av mig för då hade det blivit mixpåse) och jordärtskockor. Dessutom har jag sått bondbönor (nytt!), rosenbönor (beprövat!), dill (både köpefrön och egna), morötter, ruccola, rädisor och ringblommor (egna torkade frön – säkert en salig blandning av rosa och gula).

Då har ni hört om hela härligheten. Hur var det med fasan? Jo, i fredags skulle jag inleda helgen med avslappnande minispa, fika med en kompis (och underbara Lilla Gossen, som om en vecka fyller ett år), extralång ansiktsbehandling med härlig massage och vibrationsträning med lång stretching. Jag var totalt avslappnad när det tog det stopp! Inlåst som en prinsessa längst upp i tornet. Personalen hade glömt mig – trots bokad tid, två personer medvetna om att jag gick upp – och både skor och ytterjacka nere i receptionen – och gått hem. Polisen lyckades inte få ut mig på en dryg timme. Jag var omskakad eftersom ingen hörde mig när jag skrek och ömsom sparkade och ömsom slog på järndörren. Tur att jag hade mobil –den ena laddade ur först och sedan den andra strax efter jag blev utsläppt! – så jag själv kunde googla fram en som jobbade på stället och som i sin tur kunde få ut mig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: