Kolonin går en oviss tid till mötes

 

...Soldränkt trädgårdsland med stora vallmoblommor 28 juni 2010...

...Soldränkt trädgårdsland med stora vallmoblommor 28 juni 2010...

Då är det klappat och klart. Kolonistan ska verkligen bli Kolon-i-stan. Jag ska dra till huvudstaden mer permanent. Till att börja med ett halvår men lantlorden lockar med evigheten. Vad betyder det? Vad händer med kolonin? Vad händer med bloggen?

I dagsläget vet jag inte. Det är snart ett år sedan jag började blogga som Kolonistan – Gröna fingrar och blått nagellack. Det har varit så roligt – och lite jobbigt ibland. Flera gånger har jag fått oumbärliga tips. Många gånger har bloggandet sporrat mig till att verkligen ta tag i trädgårdsprojekt och drömmar.

Mr Promiseland var den första som ställde frågan: Vad händer med kolonin? Lantlorden den andra. Därpå har samma fråga upprepats från olika hörn. Kära Husmor, som bloggar från gården långt bort i skogen, frågade senast i dag. Mitt svar blir att jag inte riktigt att klurat ut det ännu. Jag vill ju inte släppa min jordbit, som jag har vårdat och utvecklat och investerat mycket tid och pengar i. Kan jag övertala mitt brorsbarn till barnarbete mot en nätt summa eller kan jag låna ut den till en vänlig själ medan jag funderar på framtiden?

Här är några projekt jag hade planerat att genomföra i år:

  • Flytta spaljén till ingången där den kan stötta den nyplanterade vita rosen New Dawn som ska bli fem meter lång.
  • Vända på bänken så att ryggstödet ger skugga åt sittande och den röda härdiga och härliga Flamentanzrosen kan få stöd att klättra, fast den kommer synas dåligt om den inte häver sig över och vid sidan. Plus är att fikagäster slipper betrakta ett uppbrötat potatisland…
  • Måla staketet falurött…
  • … och sätta en ny länga längs med andra kanten.
  • Sätta ny kant vid långa blomsterlandet bredvid spaljén.
  • Ta ner tujan.
  • Drömmen är förstås att ha en kolonistuga.

I huvudstaden finns det förstås också koloniträdgårdar. Tanto Norra, där Ulf månadsbloggar med fascinerande skarp iakttagelseförmåga i linsen, och Tanto Södra. Problemet är bara att där, till skillnad från i Jönköping, är det stor efterfrågan och köpesummor inblandat vid övertaganden. Tanto södra har sådär 20 års kö till en lott!!!

Annonser

3 responses to this post.

  1. En oemotståndlig muta till någon, om så vederbörande måhända endast har turkosa fingrar och lila nagellack, som förvaltar och omhuldar Paradiset-i-stan vore väl den bästa lösningen.
    I alla fall initialt. För vem vet, Livet i Staden och, framför allt, Livet med Lantlorden, kanske ändå är det liv som är ämnat just vår Kolon-i-Stan?
    De gröna fingrarna kommer hitta nya frön och jordmåner att påta och pyssla med. Det blå nagellacket lär vederfaras i under nya sessiorer av grävande, planterande, snickrande och pysslande i en annan liten grön oas. En Kolonistans eget refugium…

    Svara

  2. Skaffa en fodervärd tills du vet hur du ska göra. Jag har också funderingar på att flytta men tänker behålla kolonin som ett ”sommarställe”. Om inte ungarna lovar att sköta den så tänker jag låna ut den. Sen tror jag att man får fokus på annat efter en tid på ny plats och kan sälja senare men dumt att göra sig av med något man kan ångra, vi älskar ju våra små platser!

    Svara

  3. Här i stan är inte någon marknad för det. I sthlm däremot är det ju 20 års väntetid och det mesta i boväg går vidare med svarta pengar… Får bli en fodervärd, tack för tipset, för det gör mig ont att lämna den vind för våg då den snabbt kommer växa igen. Mr Promiseland får ta hand om den i sommar.
    /Kolonistan

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: