Kofångare på safari

Kofångare. Jag var så engagerad i mitt coybowsaruppdrag att jag glömde helt bort att ta en bild på Rosa framför bilen. Det skulle jag ju ha gjort men här är bildbeviset på att uppgiften om att jag körde genom den stora skogen i dag är sann... ;-) 19 okt 2010

Kofångare. Jag var så engagerad i mitt coybowsaruppdrag att jag glömde helt bort att ta en bild på Rosa framför bilen. Det skulle jag ju ha gjort men här är bildbeviset på att uppgiften om att jag körde genom den stora skogen i dag är sann... 😉 19 okt 2010

Kolonistan har varit på äventyr i dag och lekt cowboysare. Lantlorden har sagt att det är som att vara på safari att åka vägen till min mamma. Jag är benägen att hålla med eftersom det verkligen alltid dyker upp djur i den ena eller andra skepnaden.

Värst var det när jag var två meter från ofrivillig närkontakt med en älg, skakig körde vidare för att se två rådjur hoppa upp på vägen och när jag nästan grinade och bara vill hem, vilket betydde att fortsätta köra i den stora skogen, sprang en räv över vägen också. I dag var äventyret av det mer trevliga slaget. Något större än när Lantlorden fick se sin första orre vid vägkanten. Lite mer ljudligt också.

Hört talas om råttfångaren? Han som spelade flöjt och tog råttorna ur staden? Hur som helst, i dag handlade det om kofångare i dubbel bemärkelse. Jag har inget bildbevis så ni får ta mig på orden. Hade hunnit sådär fem minuter på den slingriga vägen genom skogen och passerat två gårdar när Rosa kom och traskade i vägkanten…

Rosen kan vi alltså kalla denna bruna och vita amko. Hon gick snällt i vägkanten på vänster sida om vägen så att hon såg mötande trafik! Vad göra? Jag saktade in och ringde mamma för att hon skulle sparka igång djungeltelegrafen så att bonden fick reda på att djuret var löst. Det tog ett tag. Under tiden spatserade Rosa i maklig takt rakt över vägen med svängande bog och svans.

Hon tyckte det var trevligare att gå på höger sida nu när hon hade fått sällskap. Hon först och Kolonistan i det lilla lila plommonet efter. Så där tog vi oss fram kilometer efter kilometer medan förarna i mötande bilar kikade förundrat.

När vi närmade oss Grönahögs kyrka började hon råma. Framför den vita kyrkan och röda ladan gick ko-mpisar och betade. Nu äntligen fick jag napp. Det var inte rätt bonde som kom men i alla fall en bonde med käpp ut från ett hus och en annan bonde i volvo. Bilbondens djur var vita men han hjälpte till att få in den här kanaljen i hagen i alla fall.  Där sa jag hej till Rosa och de två bönderna.

Det är inte varje dag Kolonistan är kofösare med sin lilla lila fara. Eller kofångare med en svassande kobak framför bilen.

Annonser

3 responses to this post.

  1. Åh, ibland ser jord så härlig ut att man vill äta den! 🙂

    Svara

  2. Visst är det så! Jord kan vara som mörk choklad. Tänker att du syftar på mitt inlägg om komposten. Behöver dock lite tips på hur jag ska få mer maskar i jorden generellt. Vi använder inte gifter. Funderar på att köra mer gräsklipp i landen nästa år och även blanda ner allt mitt äggskal. Mer tips?

    /Kolonistan

    Svara

  3. Posted by Cybermamma on 24 oktober, 2010 at 16:53

    Det finns att köpa mask per post. Det borde väl du veta. Annars kan du gräva i mitt trädgårdsland
    nästa sommar. Där finns det gott om mask.

    Cybermamma

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: