Blomsterbinderi: Inspiration från en mästare

 

Jan van Huymun, Nederländernas främsta blomstermålare under 1600-talet och känd i hela Europa för sina fina stilleben. Detalj ur målning som finns på Riksmuseet i Amsterdam.

Jan van Huysum, Nederländernas främsta blomstermålare under 1600-talet och känd i hela Europa. Detalj ur målning på Riksmuseet i Amsterdam.

Hösten gör mig alltid vemodig. De dova färgerna i skymningslandet påminner om att inget varar för evigt. ”…Allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver…” som det står i psalmen.  

När jag klippte av blomma efter blomma i trädgården i kväll kom jag att tänka på de holländska blomstermålarna som avbildade livet och lusten och döden genom vackra stilleben. När jag kom hem slog jag upp namnet på den kanske främsta av dem alla, Jan van Huysum 1682-1749) och lät mig inspireras av hans vackra målningar av blommor och frukter som väller ur urnor likt vin och sång ur ett ymnighetshorn. Till skillnad från andra stillebenmålare avbildade Jan van Huysum världen genom att se på verkligheten i realtid. Det sägs att han en gång inte kunde måla klart en tavla åt en beställare i tid eftersom det inte längre fanns några färska gula rosor att tillgå. Både hans far och hans bröder var också konstnärer.

Jag minns nu att jag har sett ett bildreportage som utgick just från de holländska mästare som avbildade blommor. En målare. Ett stilleben. En bukett inspirerad av 1600-tals föregångare. Mycket lyckat. Mycket vackert. 

Här är mitt försök att återskapa konsten och känslan:

Stilleben. Här har jag försökt att skapa en modern variant av mästarnas tavlor som ofta var fulla av symbolik. Jordgloben får både symbolisera att 1600-talets vetenskapsmän börjat komma till insikt om att jorden var rund - och den nutida fotografens intresse för att resa. Till den maffiga buketten har jag nästan uteslutande använt blommor som jag odlar i min trädgård. Liljorna är dock inköpta och det blir spännande att se dem slå ut och buketten åldras. Zinkurnan är arvegods. Bordet och fåtöljen är symboler för mitt intresse att leta fynd på loppis. Det udda tyget på Emma-fåtöljen kommer jag behålla, medan bordet har blivit vitt och i dag har fått sin andra strykning.

Stilleben. Här har jag försökt att skapa en modern variant av mästarnas tavlor som ofta var fulla av symbolik. Jordgloben får både symbolisera att 1600-talets vetenskapsmän börjat komma till insikt om att jorden var rund - och den nutida fotografens intresse för långresor. Till den maffiga buketten har jag med ett undantag uteslutande använt blommor som jag odlar i min egen trädgård. Liljorna är dock inköpta. Det blir spännande att se dem slå ut och buketten åldras. Zinkurnan är arvegods. Bordet och fåtöljen är symboler för mitt intresse för möbler med historia och patina och är fyndade på loppis. Det udda tyget på Emma-fåtöljen kommer jag behålla, medan bordet fått bli vitt.

 

Grönt tips: 

Har du massor av rosa eller vita eller röda blommor i din trädgård kan du göra en ymnig och färgkoordinerad bukett. Om du där emot gillar de gamla mästarnas öga för dramatiska buketter med stor variation i färg och form och där blommorna häver sig ur urnan kommer här tips på vad jag har använt och hur jag band buketten. Jag tycker om att blanda in både kryddörter och grönsaker.

Jag har använt följande blad och blommor:

 

Så här gjorde jag:

För att skydda urnan, som är arvegods, placerade jag en vit porslinskruka med vatten inuti. Jag använde mig också av en mycket smal hög vas som liknar en ljusstake. Den stor i sin tur i krukan. Detta stabilitet åt de höga liljorna och plymen av ljunglila astilbe, men syns inte när buketten är klar. Alla stjälkar skär jag eller klipper så att snittytan är färsk. Jag tar också bort bladen nedtill på alla kvistar. 

Jag började med att klippa av kärleksörten ganska mycket och ta bort alla blad nedtill som kan tänkas hamna i vatten. Kärleksörten får fungera som en bas att sticka de andra sköra stjälkarna igenom. Fungerar lite som sådana där gröna oasis… Likt en krage runt urnkanten placerar jag sedan ut de tre solfjäderformade och stickiga squashbladen och även mangolden. 

Därefter sätter jag ner spretig mörklila pepparmynta och ljusgrön grönmynta som studsar med sina lila blombollar ut från bukettens hjärta och ger både höjd och omfång. Gullriset väljer jag att placera högt och sticker ner på den mittersta tredjedelen av bukettens höjd. Nyponen, som jag inte anser behöver ha vatten, sticker jag in lite på måfå i kärleksörtens rika blomhuvuden. 

Vallmoblommorna kommer förmodligen att nicka innan morgonen. Se, det har de redan gjort! Kände ändå att jag ville ha några med – och de är lätta att plocka bort när de vissnat. I toppen sticker jag ner en tungt nickande dahlia och en stolt gladiolus. Trädgårdsbuketten är (nästan) färdig.

Det sista jag gör är att kapa de vita liljorna till önskad längd och ta bort de nedersta bladen. Det är liljorna som ska ge höjd åt buketten. Och doft. Det går förstås bra att enbart sätta dit astilben som en topplym i det höga smala glasröret som nu är helt dolt av blomsterprakt, men jag kände att liljorna var precis det som skulle ge min bukett den rätta känslan av historiens vingslag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: