Eftertankens kranka blekhet

 

Mitt trädgårdsland: Här ska putsas på träsarger och stengången till vänster ska läggas klar.

Mitt trädgårdsland: Här ska putsas på träsarger och stengången till vänster ska läggas klar.

 

Kolonistan har besökt sina ägor i dag. Eller mina och mina vi är ju ett helt gäng som kan muta in den som sin… Hur som helst var jag och den engelske lantlorden där i dag. Han hade faktiskt tålamod att vara där en hel halvtimme – och det ska ju erkännas att det var nog inte värt mer. Det ser med utomståendes lånade ögon ut som skräp. Skräphögar överallt, skräpiga växter och dött gräs. Går det verkligen att få den här biten av jord att bli fruktbar, igen?

Varje vår har jag massor av projekt men hinner aldrig med alla. Ogräset har ju också massor av planer, planer på att kolonisera och ta över hela lotten. Kampen går vidare i år också. Jag ger inte upp!

Har ni tänkt på det, att det är så här i glappet mellan vinter och riktig vår som man får den här ångesten över allt som måste göras? Det känns som ett omöjligt uppdrag. Det gäller bara att genomlida dessa overksamma vårdagar för när väl värmen kommer och jorden går att bearbeta tar lusten över. Lusten att skapa och förmågan att se hur fantastiskt det ska bli!

I dag är det eftertankens kranka blekhet – varför tog jag på mig det här ansvaret. I morgon, ren förväntan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: