Ta en banan, gärna mjukt mognad, en tesked honung, en mandarin, 1/2 dl frusna hallon, 1/2 dl frusna röda vinbär, 2 msk kokos, 1/2 dl mjölk och gärna lite ingefära (pulver) och malen kanel för antioxidanternas skull!

Gott att ha sparat lite av sommardagarna på kolonin i frysen!

/Kolonistan

Grönt tips:
Här är en dörrmatta för alla med gröna fingrar och jordiga skor. Underbart härlig gå bort-present till någon som gillar att sticka ut och redan har fått en bunt tulpaner. Eller till dig själv för att stilla längtan efter våren. Passar fint i en hall med vitsåpade golv och kan med fördel hänga med ut till kolonistugan i vår. Denna rosiga dörrmatta kostar 299 kr på Åhléns.

/Kolonistan

Vi får möta Bosse-polis som inte följer reglerna. En pantertant och toyboy med ”hjärta av guld”, som  följer reglerna (om att häcken måste vara 1,10 m.) och den madam som ser till att reglerna följs. En bastant madam som varit lapplisa i Stockholm stad sedan -68 och övervintrat sin sharlakansröda hårfärg från samma årtioende. När vi gör bekantskap med ordförande och hans ”kvinna” vill man nästa stänga av. Han har bott på kolonin hela sitt liv. Då vill jag bara springa därifrån.

Utifrån det lilla jag har sett tycker jag att produktionsbolaget har grävt i fel trädgårdsland. Där finns varken Kolonistan, Grannen, Jobba-jobba, Lantlorden, Mr Promiseland och hans sällskap, Tvåbarnsmamman, eller Sparrisodlaren. En homogen massa töntar är vad som hittills har visats upp i första delen av åtta i vad som kan utvecklas till en korsning mellan En annan del av Köping och dokusåpan Ullared. Det kan helt enkelt bara bli bättre – och jag hoppas att det blir det.

För att inte Koloniområdet Iris och Jan Bylund ska nå ett nytt lågvattenmärke hoppas jag också att det snarast dyker upp några gröna fingrar som är yngre och mer kreativ än Toyboyen Marko och även en handfull färgstarka och mer representativa invandrade koloniodlare än han. Invandrare står de facto en allt större del av odlarglädjen och förnyelsen – i alla fall på minde bemedlade koloniområden än i Iris trånga småstadsidyll.

Med risk för att trampa känsliga tv-tittare på tårna så är det bäddat för lyteskomik och Svenska hjärtan-tragik när Sveriges första reality från kolonilandet flyttar in i rutan. Jag längtar efter mysiga Månsson-Colts trädgårdsår i koloniområdet men hade hoppats på en dokusåpa bland grepar och gräsklippare av samma kaliber som ”Mitt stora feta syrianska bröllop”. Bylund matchar trots sin rutin inte kebabkocken Malek. ”Det är reality-tv när den är som bäst, som dryftar könsroller och klass på ett sätt som finkulturen sällan förmår. Utan att döma eller exotisera”, skriver Natalia Kazmierska i Aftonbladet kultur.

I avsnitt två får vi träffa Assam och hans sambo Inka från Island, som fyller snart 50 år, som sticker ut genom att störa lugnet. Ett yngre par dyker också upp liksom det obligatoriska gayparet. Håller sig bara Jan Bylund borta bland panelhörnorna kan det kanske bli lite bättre. Kolonistan får också konstatera att en grön avundsjuka lyckas titta fram – här hemma. Jag hade ju så gärna haft en sådan där liten söt stuga – även med töntiga grannar. Kanske gör jag en Bylund på min egen kolonilott.

/Kolonistan

Boken Rabarber av Ingar Nilsson

Grönt tips:

Visst längtar vi till våren. När vinden inte viner med snö kring vår knut utan vädret bara är grått och trist blir längtan till våren stark. I dag plockade jag fram årets första trädgårdsköp och kröp upp i en fåtölj. Boken Rabarber av Ingar Nilsson! Från rabarber triangeln i England till robusta rabarberodlare Bo Flodin i Flen och självklart massor av härliga recept (därför jag köpte den!) som jag vill prova i sommar.

”Jag vill opp, jag vill opp, sa rabarberknopp. Han svällde av styrka och glödde av hopp” …eller hur det nu var Beskow skrev i min barndoms bok.

 

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 9 000 times in 2011. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 3 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Vintersolen går ner över kolonin 5 januari 2012.

Trädgårdsåret har startat! Första besöket på kolonin – fick ett frostigt mottagande. Den fallande solen skickade sina värmande strålar in kalla hörn beströdda med ett magert lager snö och två bortkomna gula ringblommor kämpade mot vintern hårda nypor.

Så här ser ett fruset och övergivet trädgårdsland ut 5 januari 2012.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Syndey Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 8 700 times in 2011. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 3 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

I år har det varit en massa pysslande, stökande och kockande inför julen. Kan förstås bero på att jag hade en sen och mycket lång semester som gav mig energi… Nu har jag med mer än en vecka till godo redan hunnit förbereda det mesta – utom då att skicka julkorten.

I år har jag istället för att skala ner mitt julstök till att enbart göra egna julkort slagit in på en mer traditionell bana: Har bakat pepparkakor och lussekatter (redan innan decembers ingång), chokladkola, ischoklad – och i dag fudge.

På bordet ligger en krans av tuja. Dekorerad med små röda bär och tre miniatyr hjärtan och stjärnor i betong. Man tager vad man haver, var det visst någon Varg som viskade i mitt öra och det gjorde jag. Hyacinterna förvarades i kylskåpet en vecka men nu har de röda (som jag mer tycker är en mörkare rosa än den tomtenyans som krukan påskinnade) slagit ut. Jag kan ana den ljuva doften genom igenkorrade snoriga näsborrar.

På sovrumsväggen hänger en tunnare julkrans där flätade grenar är grunden. Tujans gröna grenar har jag lite slarvigt stukigt i och sedan dekorerat med en tygängel framrotad ur julgranslådan. I dag kom även julgranen över tröskeln. Inhandlad för ett par hundralappar på Plantagen ser den åtminstone ut att vara ett välväxt och tätt kap – men vi får väl se om den snart börjar barra av värmeslag.

I sovrummet står lärkkvistarna i vas. Kottar och knottriga grenar har fått en lätt silverglans med metallfärg på burk. En vacker prydnad året runt som piffats upp med några små små röda bärhängen. Om du har en lärk utanför ditt hem är det bara att vänt ut nästa storm för då landar kvistar ofta på marken och det är bara att plocka åt sig.

Guide: Min julkrans av sega grenar, överbliven tuja och en återfunnen ängel.

Så här gör du min julkrans:

1) Klipp av sega och färska kvistar av till exempel sälg, vide eller pil. Jag har använt mig av en trädgårdsbuskes långa spröt som har fin röd bark.

2) Tvinna de långa kvistarna av sly till en krans. Fläta dem lite om varandra och låt ändarna sticka ut lite till den har torkat och krympt ihop. Blir den lite oval kan du försiktigt trycka till den. Du behöver varken snöre eller ståltråd.

3) När din krans har torkat kan du klippa av utskjutande kvistar men var inte för snål med marginalen.

4) Nu sticker du enkelt in kvistar av grönt i din grencirkel. Jag använde mig av tuja eftersom det finns på kolonin. Vände kvistarna åt samma hål som i Ceasarisk segerkrona men avslutade med några extra busiga åt andra hållet i ringens nedsida. Jag hade redan från början bestämt mig för att den ska hänga på väggen men principen är densamma även om du vill ha den liggande på bordet.

5) Till sist knöt jag ett litet tunt guldband som hänge och petade dit en passande knubbig tygängel. Bara din fantasi sätter gränser för hur du dekorerar din julkrans. Två kanelstänger (finns i mataffären) kan med hjälp av ståltråd bli fin dekoration, kottar är klassiskt och pepparkakor funkar om du redan från början bakar in fästen.

/Kolonistan

PS: Tänk på att tuja luktar ganska starkt innan den torkar. När den torkar är det självklart brandfarligt så var försiktigt om du som jag lägger kransen runt en bricka med blockljus.

En julkrans av tuja är inte svår att binda själv. 4 december 2011

Så har äntligen tujan blivit en julkrans. Det gick snabbt och lätt att binda en krans på fri hand av kvistarna jag klippte av på kolonin i lördags. Hade lagt dem i vattenbad för att få dem lite extra böjliga och startade med de två största som grund.

De två största grenarna var också lite slokande böjda och när jag vände dem i motsatt riktning bildade de ett praktiskt U. Där började jag att binda med min tunna ståltråd. Jag fyllde sedan på med avklippta mindre gröna kvistar.

Jag lade topparna omlott och förstärkte med några rejäla gröna grenar medan jag lindade ståltråden framåt. Nu hade kransen fått formen av ett O. Det är ingen fara om det blir lite ovalt för det går att trycka till. För att maskera ståltråden och göra kransen yvigare klippte jag mindre gröna kvistar som jag stack in i kransen kärna, fästa under ståltrådsbindningen.

En krans av tuja tar mindre än 30 minuter att göra. Har du tillgång till en buske som du inte har något emot att nalla av är det inte svårt att göra sin egen julkrans. Tuja passar, på grund av den speciella och lite fräna doften, bäst på ytterdörren.

Min tanke är ändå att ha min julkrans inomhus. Förmodligen dekorerar jag den med silverband och frostnupna kulor eller med vinröda bär och ett knippe kanelstänger. Det ska jag fundera på en annan natt! Det är vacker att hänga en doftande krans ovanför spiselkransen – eller lägga den på ett bord och ställa tre stora vita runda blockljus i mitten.