Han hade en överraskning till mig. Döm om min förvåning när han stolt bär fram en burk hemkokt marmelad! Lantlorden är en man som vet att vägen till Kolonistans hjärta går genom magen -och helst ska det vara sött! Det är ju förstås sött i dubbel bemärkelse att han efter jobbet i måndags kavlade upp ärmarna och noppade de sista frusna krusbären från kolonin och gjorde sitt första bärkok. Jag är glad och imponerad. Lovar att återkomma med receptet på den sötsyrliga marmeladen!
